Frisyr-orgie

De senaste åren har min frisyr varit lika rastlös som mig. Den har ändrat sig hela tiden, och jag inser när jag bläddrar bland gamla bilder att jag knappt ser ut som samma person.

Det började med att jag hade långt, uppklippt och lite färgat hår. Kan det vara den vanligaste (och tråkigaste) frisyren av dem alla?

När jag var i Eritrea fick jag ett infall och permanentade det hos en galen italiensk tant. Hårmedlet var antagligen lika gammalt som hon själv. Men lockigt blev det.

När jag ändå var i förstöra-håret-tagen passade jag på att göra dreads.

Men de otympliga, ständigt underhållskrävande dreadsen blev inte långvariga på min hjässa, och jag bestämde mig för att raka av alltihop. Otroligt skönt, och kanske den bästa frisyren jag någonsin haft.

Sedan började planerna på långt hår att spira igen. Och på vägen dit har jag fått testa lite olika, om än begränsade, frisyrer. Den här mellanlånga, lite pojkiga frisyren trivdes jag väldigt bra i.

Och nu är jag tillbaka där jag började. Den här bilden är visserligen från 2006 eller något sådant, men jag har ungefär samma (icke-befintliga) frisyr nu. Slarvigt uppsatt i en knut.

Frågan är bara vad jag ska göra nu. Det lutar åt kort, igen.

(Inspirationen till inlägget kommer från UnderbaraClara och Mymlan. Tack!).