När jag började frilansa hade jag någon slags romantisk idé om att en sådan sällan befinner sig på samma plats för länge. Frilansaren är liksom alltid på väg till diverse spännande platser med kamera och block i högsta hugg. Men så har det inte riktig blivit, än i alla fall. Den mesta tiden spenderar jag faktiskt på mitt lilla hemmakontor, vilket i och för sig är ganska mysigt.
Datorn, ljusslingan och alla prylarna på bordet är mina, annars är det möbler som ingår i vår andrahandslya.
Men jag har haft stunder som har känts mer frilans 2.0. Den här texten skrev jag exempelvis när jag satt i bilen på väg från Stockholm till Småland. Det var min första semesterdag, och egentligen var det tänkt att texten redan skulle vara färdig. Men nu när jag ändå hade fyra timmars bilresa framför mig så tänkte jag att jag lika gärna kunde testa att skriva under tiden. Så där satt jag med laptopen i knät i ett trångt baksäte, knapprandes som en galning. När det var dags för bensträckare blev jag nästan besviken, jag var ju inne i ett flow! Och när bilen rullade in i Värnamo, fyra timmar senare, var texten precis klar för inlämning och min semester kunde börja. Helt galet effektivt.
Jag tror jag ska testa att frilansa som en riktig nollåtta. I min värld innebär det att sitta på kaféer surplandes cappuccino och surfandes på en ruskigt snabb trådlös internetuppkoppling. Nästa vecka, that is. Återkommer med utvärdering.
