Jag är, som flera av er redan vet, uppvuxen i en liten by mitt i de mörkaste av Smålandsskogar. Byn består av fyra hus, en nedlagd skidbacke och massor av skog.
Byn ligger fyra kilometer från det lilla samhället Hillerstorp. Och Hillerstorp i sin tur ligger två mil från Värnamo. För att komma till en någorlunda stor stad får vi åka ytterligare tio mil. Då hamnar vi i Jönköping. Då förstår ni. Jag är helt enkelt en lantis, som antagligen alltid kommer att älska lukten av mossa och smaken av egenplockade, smörstekta kantareller.
Numera bor jag i Sveriges största stad, mer känt som Stockholm. Innan jag flyttade hit trodde jag aldrig att det kunde vara så likt Småland. Jag bor visserligen inte i centrala Stockholm, utan i Västertorp. Men ändå. Jag trodde inte att man 15 minuter från T-Centralen kunde hitta såhär mycket småstadskänsla och gemyt. Jag menar Västertorp-Hillerstorp, same-same, egentligen.
Hela området har en slags ruffig 50-talscharm. Kanske inte så konstigt, eftersom det mesta i Västertorp byggdes 1949-1952.
I det lilla centrumet har allt man kan tänkas behöva samlats på en gata. Nu har de även fått upp mysig julbelysning som faktiskt ser ut precis som den gör i Hillerstorp och många andra samhällen också, antar jag.
Det finns massor av finurliga statyer att titta på. Tydligen flest statyer av alla stadsdelar i Stockholm. Här Gubben med geten av Allan Runefelt.
Det finns också en oväntat bra antikaffär där man kan hitta allt från Rörstrandporslin till 60-talsbord.
Och en blomsteraffär med piffig skyltning…
… och en väldigt fin skylt – i 50-talsanda, givetvis.
På det lokala apoteket finns det läkemedel, för den som gillar sådant.
Klippa sig kan man också göra. Det här är bara en av tre (!) salonger, vad jag vet i alla fall.
Just när man trodde att man hade utforskat hela centrum så kommer man till Piggelina Presenter. Behöver jag säga mer? Här finns ju allt!
Icke att förglömma – bra kommunikationer. Det finns två ingångar till perrongen, vilket gör att de flesta har nära till tunnelbanan. Smidigt och bra.
Men det är inte allt. Här finns även två matbutiker, två kaféer, en sushirestaurang, gym- och simhall och en massa annat. Det blir helt enkelt lite småstadskänsla i storstaden, vilket jag verkligen gillar. Man behöver inte alltid åka in till storstadsstressen bara för att titta på folk eller för att göra något ärende. Det mesta finns liksom här.
(För mer om Västertorp, titta gärna in på Femtiotalsjakten. Där finns massor av fina bilder och små anekdoter.)

















Såså, nu låter du som om du aldrig kommer in till stan mer Ingrid, så kan vi ju inte ha det.
Men appropå småstäder och din Gubbe med get där så finns en ganska identisk på gågatan i Gävle. Nyligen snodde någon hans arm och det blev ett jävla rabalder bland de upprörda invånarna. Medierna tog upp det och allt. Haha.
Kan inte du göra ett litet bussträck i Västertorp, han är nog inte så tålig som han ser ut…
Okej googlade ”min” staty. Fanns visst ingen get. Och den hette vallpojken och inte gubben. Men armhistorien är rolig.
Följ denna google-länk så fattar du.
http://www.google.se/search?hl=sv&client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Asv-SE%3Aofficial&hs=lLh&q=vallpojken+g%C3%A4vle&meta=&aq=2&oq=vallpojk
Haha… ni är riktiga vandaler ni Gävlebor. Först bocken och nu en stackars gubbe med get. Illa är det.
När kommer du hem till oss som är kvar i dom mörkaste smålandsskogarna då??
Har inte riktigt bestämt nåt än. Men det blir nog någon gång runt den 20e, skulle jag gissa. Ska bli så kul att ses igen!