När jag hoppade in i duschen var det soligt och fint ute. Människorna verkade glada och sådär härligt söndagsavslappnade. När jag kom ut igen, färdigduschad med en handduk virad om håret, var allt som förbytt. En tjock dimma hade lagt sig som ett täcke som sträckte sig så långt ögat kunde nå. De få människor som syntes hängde med huvudena och verkade längta bort.
Vardagen kallade. Vi var tvungna att ge oss ut för att överleva, skaffa mat. Veckohandla, även kallat. Och det betydde – ut i dimman.
Vår färd gick via ödsliga parkeringar…
…. och dystra gångvägar.
Bilarna tycktes följa varandra likt ett lämmeltåg på väg… på väg… in i dimman?
Och här, just här, hoppade det fram… en jultomte! Nääää… så var det ju inte.
Vi överlevde faktiskt hela vägen till Fruängen och tillbaka. Hela och behållna. Och snart ska vi iväg på något så luxuöst som en söndagskonsert med Emil Jensen. Det ni!
