Ingrid Folkesson – webbredaktör

Så många runtomkring mig pratar om jul just nu. Ser fram emot den. Planerar. Handlar klappar. Julen verkar vara ljuset i mörkret för så många. Och jag förstår dem. Det är ju mysigt. För det mesta i alla fall.

Själv har jag alltid haft ett ganska komplicerat förhållande till julen. En slags hatkärlek, kan man säga. Men mest kärlek ändå.

Älskar att göra julgodis (och äta det).

Hatar julklappsstressen och kommersen kring jul.

Älskar att tända lyktor, sätta upp ljusslingor och pynta.

Hatar att julen lätt blir så inrutad. Den dagen dit, den andra dagen där. Alltid samma sak.

Älskar julmat.

Hatar att man måste äta julmat så många gånger. Både innan och efter jul. Och till påsk. Då tröttnar man ju.

Älskar att komma hem och träffa vänner över en kopp glögg.

Hatar att ha två familjer att stressa mellan. Känns aldrig som man har tillräckligt med tid.

Älskar de jular då det har varit snö och allt blir som i en amerikansk julsång. Alla har lovikavantar och stora mössor nerdragna över örona. Och kör pulkarace i backarna.

Jaja. Nu har vi i alla fall satt upp julstjärnan här hemma. Så vi är redo för julen, igen. Glöggmys och fudgetillverkning väntar i veckan också. Dessutom är jag sugen på julmarknad. Var på Skansen förra året. Kanske blir Schysst jul på ABF-huset i år? Där säljs bara rättvisemärkta julklappar. Låter bra, tycker jag.