Jag har sett ungefär tio minuter av SVT:s nya julkalender Superhjältejul. Känner inte att jag vill se mer heller.
Som barn älskade jag julkalendrarna i teve och satt alltid bänkad med papperskalendern framför mig, beredd för lucköppning. Det var liksom spännande, något att följa och längta efter hela vägen fram till julafton. Mina favoritkalendrar genom tiderna är nog Sunes jul, Tomtemaskinen (med Pettson & Findus), Jul i Kapernaum och Mysteriet på Greveholm.
Men de senaste julkalendrarna har enligt mig känts ganska krystade och tråkiga, med undantag för Lassemajas detektivbyrå, som jag visserligen inte följde, men som ändå verkade ganska mysig.
Carl Englén, som ligger bakom det fantastiskt fyndiga barnprogrammet Häxan Surtant borde kunna bättre än såhär. Visserligen är skurkarna lite roliga, men superhjältarna känns onödigt tama. Miljöerna känns dessutom lite kala och tråkiga. För moderna, liksom. Jag vill se snö, julpynt och stämning. Inte grå, fyrkantig vardag. Ovan ser vi den ende superhjälte jag skulle vilja se i en julkalender – Kenny Starfighter.
