Åh. Det är så jobbigt stunden innan man skickar iväg en text till redaktören. Det är jobbigt en stund efteråt också, för den delen.
Nu kan jag inte längre påverka, bara finnas där på avstånd, ha synpunkter på redigering (om jag har tur) men annars är det bara att bita ihop. Texten är inskickad. Nothing I can do about it.
Ändå fyller det mig alltid med värsta jobbiga, rastlösa känslan. En slags maktlöshet. Ovilja att bli bedömd, synad inför andras kritiska blickar. Men det är ju ett måste, en del av journalistyrket om man så vill.
Ska snart iväg och se den sista delen i Stieg Larsson-trilogin. Det kan nog få mig på andra tankar. Spännande ju.
