Bild från Weblogcartoons.com
Att ha en text på en sidådär 10 000 tecken framför sig kan ibland kännas som en helt omöjlig uppgift.
Var börjar jag? Vad är viktigast? Hur skalar jag ner det här till en vettig mängd? Och hur ska jag göra det intressant hela vägen?
Det blir liksom som ett stort oöverkomligt berg som inte går att rubba.
Nåväl. Efter en hel del resonerande med mig själv i stil med ”nu kanske du borde sluta vara inne på Facebook och Twitter och bara börja skriva i stället” så brukar det till slut lossna. Den där känslan av oövervinnlighet, alltså. Texten börjar så sakteliga ta form och det känns allt lugnare i kroppen. I denna fas är jag mycket noga med att bara skriva på, att inte tänka för mycket. Redigera och flytta om får jag göra senare.
När det handlar om längre reportage brukar jag alltid börja med att renskriva anteckningarna. Min handstil ser ut som kriget när jag antecknar, så det är bäst att renskriva medan minnet är färskt. Annars kan inte ens jag själv läsa det.
Sedan tar jag fram ett tomt ark och lägger upp det bredvid mina anteckningar och börjar långsamt bocka av del för del. På så vis har jag koll på att jag inte missar några viktiga delar eller roliga citat.
Ungefär så här brukar det se ut. Artikeln till vänster (med markeringar i gult, typ ”Eventuellt stryka det här”). Anteckningarna till höger. Det lila är det jag har använt.
Jag gillar det lite hantverksmässiga i det här arbetssättet. Du har råvarorna på ena sidan och den färdiga produkten på den andra. Sedan gäller det bara att fila och fila tills det börjar likna något, helt enkelt.
Ps. Lämnade precis in en sån där mastodontartikel. Känns jävligt gött kan jag meddela.
