Åh. Jag blir så trött på hela kvinnor-karriär-barn-debatten som har blossat upp igen nu när folkpartisten Birgitta Ohlsson blivit EU-minister samtidigt som hon väntar barn. Snabbt höjdes röster om att oj-oj-oj vilken dålig mamma hon är och aj aj aj det här kommer inte att gå.
Till och med en och annan känd feminist började hacka på henne, utan grund skulle det visa sig. Jag tycker man ser det här fenomenet för ofta – en framgångsrik kvinna vågar bryta normer och ta för sig vilket genast leder till moraliserande eller ilskna kommentarer. Jag menar, det är ju hennes barn, hennes familj, hon måste ju ändå få ta det beslutet själv? Varför ska det här med barn och familj vara något slags självklart allmängods som vem som helst kan kritisera? Hon skulle antagligen inte ta på sig posten om hon kände att hon inte klarade av den?
Tydligen väldigt provocerande väska. I alla fall i händerna på en kvinnlig statsministerkandidat.
Mona Sahlins väska är en annan anmärkningsvärd storm i ett vattenglas. Mona syntes med en märkesväska från Louis Vitton värd 6 000 kronor varpå röster höjdes om att detta var olämpligt. Det hela känns minst sagt konstigt med tanke på att många män i liknande positioner har portföljer, klockor, kostymer, skor med mer för betydligt högre belopp än så. Varför är det just Monas väska som kritiseras? Väskan var dessutom en gåva? Nej. Det sägs att Sverige är ett jämställt land. När dessa debatter blossar upp kan man ju verkligen undra.
För övrigt var väskan en femtioårspresent som hon var mkt nöjd med.
Jo. Jag skrev ju det.