Var inte alls sugen på att ge mig ut och springa i dag. Hade planerat in 7 km. Blev 4,5. Skulle springa snabbt, blev långsamt.
Tror jag har kommit in i någon slags svacka. Fram till nu har löpningen och jag varit inne i en förälskelsefas. Nu börjar vi mer och mer komma in i vardagslunk-fasen.
Tydligen är det här ganska vanligt. Ibland känns det roligare, ibland känns det bara som att man ”tragglar på” i spåret. Är otroligt sugen på vår nu också. Försöker intala mig att varje minut i snömodden kommer att vara värd när barmarken väl kommer. Då kommer jag ju flyga fram i jämförelse!
Vår, vår, vår. Nu, nu, nu!
