Att krypa ner i nytvättade lakan.
Känslan av nya skor mot vårvarm asfalt.
Att gå genom en tyst och sömnig storstad tidigt på morgonen.
Att springa när benen känns lätta.
Doften av en nytryckt bok.
Omsorgsfullt inslagna paket.
Att bläddra i gamla dagböcker med blyerts som börjat suddas ut.
Tekoppar, kaffekoppar, alla koppar.
Bara sådär apropå ingenting.
2 kommentarer
23 februari 2010 kl 7:31
äsch, du skulle väl aldrig kliva upp tidigt med vilje bara för en stadspromenad, ingrid! hihi
23 februari 2010 kl 10:32
Nä… men vid enstaka tillfällen kanske jag struntar i att gå och lägga mig;)