770 dagar i Stockholm

När detta inlägg skrivs har jag bott i Stockholm i två år. I mars 2008 flyttade jag och Herr B hit för första gången. Jag fick praktik på Utbildningsradion, och vi lyckades fixa ett andrahandskontrakt i Högdalen som precis matchade de två praktikmånaderna.

Högalen är ett område en bit utanför Stockholm. Men tunnelbana finns.

Vi bodde på källarplan, men hade ändå fin utsikt över den lilla uteplatsen. Och med en och annan gemytlig förbipasserare.

Själva Högdalen är allt annat än spännande, om du frågar mig.

Men Herr B var glad ändå. Tapeterna var fina också. Men matchade inte lakanen.

Vi passade på att gå på äventyr i närområdet. Till fots utforskade vi Rågsved och Hagsätra. Sen tog vi tunnelbanan tillbaka. Någon måtta får det vara.

Jag fotade egobilder redan då. Men hade kortare hår. Högdalen centrum visade sig från sin bästa sida i motljuset.

Efter den korta Högdalen-vistelsen flyttade vi tillbaka till den lilla lyan i Kalmar för att slutföra våra journalistutbildningar.

Direkt efter examen i Kalmar fick jag jobb på Fotosidan.se i Stockholm och det blev en ny flytt uppåt landet. Vi fick tag på en lägenhet i Hammarby Sjöstad över sommaren.

Jag kunde ta cykeln till jobbet. Behövde bara korsa en bilväg en endaste gång. Fick ta båt första sträckan tillsammans med en massa andra cykelpendlare. Idylliskt så det förslår.

Att ta kvällspromenader vid vattnet tillförde så kallad ”livskvalitet”.

Och att sitta på en brygga och fundera över livet.

Lägenheten i sig var inte mycket att hurra över. Fräsh och så, men gav mig mest klaustrofobi. Herr B är blurrad till hänsyn av hans minimala klädsel, hi hi.

Midsommarmiddagen immundiges på tu man hand. Vännerna hade ännu inte tagit sitt förnuft till fånga och flyttat hit och vi kände oss allt lite ensamma.

Men livet var ganska fint ändå.

Efter sommaren var det dags att ge sig ut på blocket och leta lägenheter igen. Efter flertalet konstiga visningar hittade vi äntligen en vettig lägenhet vid Telefonplan i Hägersten. Såhär fin utsikt var det från vårt nya köksfönster.

Eftersom matbordet allt som oftast blev arbetsbord blev det alltför många middagar vid det här lilla soffbordet.

Jag jobbade med foto mest hela dagarna, och har därför väldigt få foton från året vid Telefonplan. Får visa en bild från jobbet i stället. Från min kontorsplats på Gamla stan.

Någonstans här tänkte vi ”det här året, men inte mer”. Planen var att jobba ett år i Stockholm och sedan röra oss söderut, mot Skåne och Herr B:s hemvister.

Så blev det inte. I stället flyttade vi ut två stopp med tunnelbanan till ruffiga men charmiga Västertorp.

Hägersten började allt mer kännas som en favoritstadsdel i Stockholm. Flera av våra vänner flyttade hit. Men Herr B hade fortfarande en fot i Skåne.

Jag blev frilansjournalist och spenderade plötsligt massor av tid hemma.

Polisen gjorde återkommande besök i huset, men knackade aldrig på vår dörr.

Herr B fick kaka på det lokala bageriet. Och jag fick bryggkaffe.

Om tre veckor flyttar vi in till S:t Eriksplan nästan mitt i stan. Det ska bli lite spännande. Men samtidigt jobbigt. Flyttkartonger? Nä tack. Balkong högst upp i huset? Ja tack! Prova på stadslivet, på riktig? Ja, tack. Bara över sommaren dock. Sen får vi se.

Längtar verkligen efter ett mer permanent boende. Något som känns som vårt eget. Som man kan inreda och bona om. Det är verkligen på tiden.