Fan, fan, fan

Det finns en mycket stor risk att jag inte kommer till start i Göteborgsvarvet på lördag.

Var ute och skulle springa ett lugnt pass i dag. Har ju haft känningar i knät i en dryg vecka, så förväntade mig inga stordåd – tvärtom. Vädret var fint och allt var underbart. MEN. Det där jävla knät! Fick känningar efter typ 100 meter. Inget allvarligt, men känner att ju mer jag springer ju mer känns det. Skulle jag dra på för fullt skulle det inte bli nådigt.

Så JÄVLA trist. Ni får ursäkta min vokabulär just nu. Har ju sett fram emot det här så länge. Sprungit i snöblask, snålblåst och regn. Och nu när det äntligen är barmark och behahligt ute – ja då går knät och saggar ihop! Så jäkla typiskt.

Dessutom beror det inte på felträning, vad jag vet, utan att jag har suttit konstigt vid datorn. Jag i ett nötskal. När jag ställde mig upp efter några timmars videoredigering kände jag hur knät liksom smärtade i vissa vinklar. Inte. Bra. Alls.

ÅÅÅÅÅHhhhhhhhh!