Jag känner mig, knäskadan till trots, helt sjukt laddad. Om jag inte springer (vilket jag troligtvis inte gör) så kommer jag vara en helt outhärdligt energisk hejaklacksledare. Känner minst tre som ska springa. Så heja Jaana, Mia och Sara! Ni är bäst!
Drömde dessutom att jag sprang. Jättesnabbt. Vilket var väldigt märkligt. Undrar vad det ska betyda.
Nåväl. Solen skiner, jag är lite extra ledig, jag ska hälsa på finaste kusinerna. Det finns många saker att vara glad åt en dag som den här. Vet att jag låter onödigt hurtig, men det kommer från hjärtat. Känner mig verkligen glad i dag. Och det är bara så himla skönt.
Finns en mikroskopisk chans att jag springer. Tar därför med mig startbeviset och löparkläder. Bara för att plåga mig lite extra. Skulle kännas konstigt att lämna det hemma på något sätt. Dessutom gäller det tydligen som entrébiljett på diverse håll i staden. Bland annat på Liseberg, i lokaltrafiken och så vidare. Inte dumt. Tar även med Herr B:s nya bebis – en liten kompaktkamera. En ny liten älskling i vårt Canon-belamrade hushåll. I totally love it! Så det blir förhoppningsvis massor av bilder här på bloggen efter helgen.
Snart sitter jag på direkttåget mot Göteborg med ett stort leende på läpparna. So long!
Hej på ett tag! Ta väl hand om Ixus Jr!
Jag ser fram emot att få se en energisk hejarklackledare..kommer bli så peppad
Fint väder ska det bli också!
Åh. Så trist att jag inte såg dig. Vi tittade länge men väl… men ingen Mia:( Du måste ha sprungit förbi alldeles för snabbt!