Först Lunarstorm. Sedan Skunk. ZTV. Och nu Hultsfred.
Det känns som att mina ungdomsår håller på att raderas ut. Försvinna ut i intet.
Hade jag haft mina gamla festivalbilder tillgängliga hade jag lagt upp dem här. Som en hyllning till Hultsfred och alla minnen jag har därifrån. 2003 var jag där för första gången (om jag inte minns fel). Stod och frös i en för stor tröja framför Radioheads maratonspelning. Blev biten av mygg. Gungade loss till Chilly & Leafys sköna reggae. Hånglade i ösregn. Käkade älgkebab. Sprang på Mona Sahlin. Dröjde mig kvar i SR-tältet. På något av mina senare besök fick jag uppleva ett av mina häftigaste konsertupplevelser – The Beatnuts. Hela Pampastältet hoppade. Bredvid oss stod killarna i Fattaru. Det var riktigt coolt – då.
När jag kom hem från Hultsfred för första gången var jag trött, smutsig och lycklig. Något liknande hade jag aldrig upplevt. Men visst, jag skulle aldrig åka dit i dag. Kanske för att jag har blivit lite för gammal. Kanske också för att festivalen på senare år förlorade lite av den charm som den en gång hade. Kanske för att konkurrensen har blivit för stor.
Hur som helst är jag ändå lite nostalgisk. Jag gillar ju att vara det. Lyssnar på festivalens egna summering av de 25 år som gått i form av en spotifylista som ni hittar här.
