En påskhelg i Småland

Påskhelgen började, som sig bör, med en brakmiddag+fika hos mormor. Herr B, även känd som kakkonnässören var ganska nöjd med upplägget.

Jag har alltid älskat mormors koppar. Så fina! Gillar att de har olika färger, och att de är sådär minimini. Det är hög mysfaktor med påtår. Går ju inte om kaffekoppen redan rymmer en liter liksom.

Påskbål är en tradition som jag tror vi i vår släkt är ganska ensamma om att upprätthålla. Men någon måste ju skrämma bort påskkärringarna, eller hur var det? Mysigt är det i alla fall.

Konstigt nog blir man lika fascinerad av elden varje år. Vissa år är det dessutom lite kallt ute, så då värmer det skönt.

Och här är jag, hej hej!

Det var väldigt torrt ute, så det gällde att ha koll på elden. Skogsbrand vore ju inte så kul.

Men skogen stod kvar dagen efter också. Och tur var väl det. Vi gav oss av på en liten tur. Här letar vi efter vårystra paddor.

I stället hittade vi en snok. Ja, det är det lilla strecket ni ser på vattnet. Lite häftigare i verkligheten, kanske.

En tur till farmor hanns också med. Hon hade också bullat upp med kakor och fika. Man behöver sällan svälta i Småland, om man säger så. Inte som på Karl-Oskars tid.

Någon minut hann vi sitta ner och ta det lite lugnt också. Solen var ju ganska trevlig.

Och innan bussfärden hem så blev det… fika! Of course.

Sedan tog vi bussen mot Stockholm och… undergången (?). Nä, riktigt så illa var det inte. Men en vecka ledigt till hade nog inte skadat.

Ps. Skylten finns att alltså på riktigt. Den står i en rondell i Jönköping. Den borde gissningsvis vara utsatt för lika många attentat och bus som gävlebocken. Men vad vet jag?