18 mars 2010

Tummen ner för ComHem – milt uttryckt

Det tog inte 48 timmar för ComHem att fixa internetproblemet. Nääähääää.

Nästa fredag kommer det komma hem två tekniker hem och titta på problemet. NÄSTA FREDAG?!

Och hur har ComHem tänkt att det ska gå att driva eget företag under den 1,5 veckan? Tänker de kanske att jag kan ta semester under den tiden? Åka till Bahamas? Tänk om jag skulle stänga av deras internet i 1,5 vecka. Tror inte direkt att de hade blivit superglada.

Något reservmodem eller liknande kunde de nämligen inte bistå med. De ville först utreda att felet verkligen låg hos dem och inte hos oss. Jahopp. Och vad tror de att vi har gjort? Tuggat på internetsladden? Glömt att sätta i strömsladden i datorn? Näe. Arg blir jag. Arrrrg.

Marängsviss. Den enda tröst som fungerar i de här lägena.

Vi bor i andra hand i ett ComHem-hus. Annars skulle vi byta leverantör illa kvickt. Men nu är det som det är. Dessutom flyttar vi snart.

Vet ju att jag inte är den enda i som är arg på ComHem, snarare tvärtom. Hos Mymlan finns en hel bloggpost dedikerad åt ComHems tillkortakommanden.

I skrivande stund sitter jag inte på ett internetkafé utan hemma hos mor i Småland. Håller för fullt på att ladda upp inför loppet på söndag. Börjar till och med bli lite nervös. Ett lopp. Hallå! Har ju inte sprungit ett lopp sedan jag gick i gymnasiet. Hjäääälp! Hur gör man?!

15 mars 2010

Internetlös – kris och panik

Det hemskaste av hemska har inträffat. Vi har inget internet. Det gick ner ungefär samtidigt som Anna Bergendahl rodde hem segern i Melodifestivalen. Min favorit Salem kom tvåa. Kände det på mig.

Ringde ComHem. De sa att det kommer ta minst 48 timmar att laga. Panik! Det låter lite, men för en som jobbar hemifrån är det ganska mycket.

Utan internet kan jag inte mejla, inte blogga, inte twittra, inte skriva träningsdagbok, inte läsa tidningarna, inte kolla SL:s tidtabeller, inte kolla kartor över Stockholm, inte boka biljett hem till Småland.

Försökte att inte freaka ur alltför mycket och drog snällt in till stan för att surfa på något av de kaféer jag har läst ska ha trådlöst internet. Som ni vet har jag tidigare försökt att jobba på ett kafé i stan, i bästa 08-stil, men med ganska dåligt resultat.

Nåväl. Åkte in till stan vid 12.00 för att göra ett andra försök. Gick till PUB-huset där jag hade hört att något kafé skulle ha bra surfplatser. Upptäckte ganska snart att det var väldigt stressigt, och såg inte en enda människa med laptop. Så jag struntade ganska snabbt i det.

Drog till Mariatorget. Visste att det fanns en del kaféer där. Frågade på Akkurat, om de hade. Men, inget internet där. Gick förbi Kafé Puck, som jag vet är ett trevligt ställe. Men där var det fullt med folk som satt med lunchtallrikar.

Tänkte på Kulturhuset vid T-centralen. Värt att prova, helt klart. Gick dit. Frågade i kafét. De sa att läshörnan hade gratis internet, precis som alla bibliotek i Stockholm. Men det var stängt i dag. Typiskt.

Gick vidare till gallerian vid Hötorget. Frågade på några ställen. Men, inget napp. Började vid det här laget bli ganska desperat. Klockan var runt 13.30. Jag hade letat i över en timme!

Ringde till Herr B, som fick googla åt mig. Börjar nu inse värdet av en Iphone. Ska inhandlas, snarast. Han tipsade om Kafé Puck. Jag tänkte – det är värt att åka tillbaka dit för att se om lunchruschen har lagt dig. Och det hade den. Fick en mycket god cappuccino och en toast. Och ett snabbt internet. Äntligen!

Puh. Blir nog inte så mycket jobbat i dag känner jag. Men det får vara. Nu har jag i alla fall hittat ett ställe med internet.  Jävla ComHem. De får allt kompensera för det här, alltså.

11 mars 2010

Byte av kust

Oops. Jag råkade visst anmäla mig till Göteborgsvarvets seedningslopp. Bara sådär. En kompis till mig skulle springa, och då kunde vi ta sällskap vilket gör det hela så mycket roligare.

Tydligen är det så att de som aldrig tidigare sprungit loppet får starta i den ordning de anmälde sig. Jag anmälde mig sista dagen på kvällen. Alltså hade jag fått starta i princip sist av alla. Mindre kul.

Men nästa söndag, den 21 mars, ska det bli ändring på det. Då ska jag förhoppningsvis lyckas ta mig upp några startgrupper i alla fall. Ska bli kul. Jag behöver verkligen ett miljöombyte känner jag.

Ps. Slog nytt fartrekord på 6 km i dag: 4:45/km. Alltså 12.64 km/h-tempo. Och då var det ändå isigt.

10 mars 2010

Så vet du att du har frilansat för länge

Jag överhörde en konversation om frilansande på tunnelbanan. Några (som troligen hade varit på Konstfack) pratade om fördelar och nackdelar. Mest nackdelar faktiskt. Utifrån det som sas har jag satt ihop en lista.

  • Du har börjat hata din lägenhet och allt runtomkring den.
  • Du pratar numera högt med dig själv fast du inte ens har några husdjur.
  • Du skiljer inte längre på jobbtid och TV-tittande.
  • Den i början goda dygnsrytmen har nu börjat övergå i allt senare morgnar och senare kvällar.
  • Mysbyxor har blivit det plagg du allt som oftast har på dig.
  • Du har mer koll på vad grannarna i huset har för sig än Elsa, 75, på tredje våningen.
  • Disk, tvätt och städning är numera roliga sysslor. De ger ju en chans att skjuta upp jobbandet!

Om  du känner igen dig på minst fyra av dessa punkter har du definitivt frilansat för länge. Tilläggas bör att listan är skriven med en släng av ironi.

09 mars 2010

Tankar på en tisdag

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att ha ett helt annat yrke. Förskolelärare, operasångerska eller tunnelbanechaufför. Ja vad som helst egentligen.

Men mest tunnelbanechaufför. Det verkar så meditativt att åka fram i de långa tunnlarna. Är så nyfiken på hur det ser ut där inne bland fladdermöss och hemliga gångar. Kan man inte få frilansa som tunnelbanechaufför? Bara sådär en dag eller två? Det vore något det.

07 mars 2010

Äntligen händer det

Ser ni vad jag ser? Barmark! Gräs! Den som tittar noga kan även se några små snödroppar som tittar fram. Vi vet ju alla vad det betyder…

Det betyder att den här parkbänken kommer att töa fram och bli användbar igen.

Det betyder att den här cykeln snart kan få njuta av att bli rastad för första gången på länge.

Det betyder att det här trädets knoppar kommer att slå ut vilken dag som helst.

Så himla fint.

03 mars 2010

It’s oh so quiet

Bloggen är lite tyst.

Har varit krasslig måndag-tisdag. Men i dag har energin kommit tillbaka med besked.

Så i dag blev det 8km på nästan-rekord-tid och lite effektiv tvätt- och jobbtid. Så skönt!

Ps. Den här låten är fortfarande väldigt bra. Videon också.

28 februari 2010

Glidig lördag

Blev bortskämd på Leijontornet i går. Vi åt en Meny Nord, vilket bland annat innebar isländsk hälleflundra, smögenostron och morotssorbet. Pretentiöst? Ja. Gott? Ja.

Stämningen i lokalen var lågmäld och intim, vilket bjöd in till förtroliga samtal. Allt var väl avvägt – smakerna, servitörernas trevligheter och den avskalade inredningen. Det märks att det här är en krog som vunnit flera priser.

Den andra efterrätten var det bästa av allt. Som ett litet konstverk. Fick ingen riktigt bra bild på den, men man kan ju ana i alla fall…

Jag trött och matt av allt det goda. Passar på att flirta med kameran (eller med killen bakom den).

Ps. Även om Leijontornet inte var ett hemligt agentställe, så har det faktiskt varit ett försvarstorn som ingick i stadsmuren på 1300-talet. Det förklarar ju det mystiska namnet.

Nu njuter jag av de sista OS-minuterna. Hoppas Kanada tar hem guldet nu så de får avsluta med en stor fest där i Vancouver. Trevlig söndag!

27 februari 2010

Nu ska det sviras

Bild från i våras. Mmm. Pannacotta.

I kväll ska jag och Herr B göra av med 2 800 kronor på ett enda restaurangbesök. Eller okej. Vi har ett presentkort. Fick det från mitt förra jobb som en liten bonus.

Leijontornet i gamla stan är platsen för kvällens frosseri. Leijontornet. Låter lite farligt. Som en hemlig mötesplats för FBI-agenter.

Vi får se om så är fallet, eller om det faktiskt är en helt vanlig restaurang.

27 februari 2010

Bästa OS-kvällen

Klockan är 03.25. Har inte kunnat slita mig från teven på tre timmar. På grund av några stenblock och en is. Tänk att det kan vara så spännande.

Är så impad av Norberg och laget. Ta OS-guld inte bara en utan två gånger. Och i curlingens hemstad, mot Kanada. Vilka nerver.

Åh. Nu kommer jag sova gott.