20 juni 2010
Jag är ingen rojalist. Men jag kunde ändå inte låta bli att följa bröllopet i går. Och hjärteont vad fint det var. Som i en sagobok.
När de hade sagt ja sprang vi ut på stan för att försöka få en glimt av dem. Vi klev av vid gamla stan och följde strömmen mot slottet där båten skulle gå i land.
Det var polisavspärrningar överallt.
Somliga hade tagit på sig sin finaste hatt.
Plötsligt blev alla tysta. Prinsessan och hennes prins skulle snart åka förbi i den kungliga roddbåten. Några jasplan flög rakt över våra huvuden. En båt saluterade med kanonkulor (?) så att hela marken skakade.
Och så kom de äntligen. Alla vinkade kungligt i några sekunder. Sedan var det över. Det här var ungefär så mycket jag såg av dem.
Sedan sprang vi vidare i vimlet.
Lite folkfest var det ändå. Fint väder också, för första gången på flera dagar.
Sen hamnade vi på Bröderna Olssons. Kanske det ställe med minst kunga-glans i hela stan. Kanske just därför som det kändes så rätt? Ett glas bubbel höjde glamfaktorn.
Beställde in vitlöksköttbullarna. Som alltid när jag är på Olssons.
Dennis var där. Och fick en stor vitlökshamburgare.
Lasse också. Han stekte mest.
Dagen till ära fyllde Tobbe (till höger) år. Grattis igen Tobbe!
Efteråt gick vi hem genom stan. Tog en sväng förbi slottet och gick genom blomsterporten som bara några timmar tidigare varit i händelsernas centrum. Musik hördes från stadsfesten vid Strömparterren och folk dansade under bar himmel.
Så här får vi nog aldrig se Stockholm igen. Precis som Anette Kullenberg, så tror jag att det här är det sista kungliga bröllopet vi får se i Sverige. En historisk händelse, som är spännande att få uppleva innan monarkin dör ut helt.
30 maj 2010
För första gången är jag storstadsbo på riktigt. I alla fall ett litet tag. I lördags morgon klockan 08.30 rullade en fullastad hyrbil i väg från Hägersten mot centrala Stockholm.
En sak som är bra med att bo i andra hand är att man inte har överdrivet mycket saker att flytta. Alltid något. Eller okej, det här var långtifrån allt. Men ändå. En bra bit på väg.
En nackdel är att man inte har så många personliga saker att pryda hemmet med. De här tre trotjänarna har varit med om många flyttar nu. Från vänster: Barba, Lemuren och – rätt och slätt – badankan.
Det här var första gången vi hyrde en bil för att flytta. Tidigare har vi faktiskt kunnat flytta med tunnelbana och/eller taxi. Helt galet egentligen. Frågan är vad det blir nästa gång?
Jag fick äran att köra. Det var en Ford, så det var ju helt lugnt. Dessutom väldigt lugnt i trafiken.
När vi lämnade bilen bara några timmar senare var vi både trötta och hungriga.
Fick bli ett depåstopp på Fruängens delikatessbod. Ett genuint ställe med mycket fisk och franskinspirerad mat. Det gillar vi. Lyxade till det med pannacotta och chokladmousse till efterrätt. Nom nom.
Nu återstår bara flyttstäd och den sista uppackningen innan vi får pusta ut ännu en gång. Tjohoo!
21 maj 2010
Jag känner mig, knäskadan till trots, helt sjukt laddad. Om jag inte springer (vilket jag troligtvis inte gör) så kommer jag vara en helt outhärdligt energisk hejaklacksledare. Känner minst tre som ska springa. Så heja Jaana, Mia och Sara! Ni är bäst!
Drömde dessutom att jag sprang. Jättesnabbt. Vilket var väldigt märkligt. Undrar vad det ska betyda.
Nåväl. Solen skiner, jag är lite extra ledig, jag ska hälsa på finaste kusinerna. Det finns många saker att vara glad åt en dag som den här. Vet att jag låter onödigt hurtig, men det kommer från hjärtat. Känner mig verkligen glad i dag. Och det är bara så himla skönt.
Finns en mikroskopisk chans att jag springer. Tar därför med mig startbeviset och löparkläder. Bara för att plåga mig lite extra. Skulle kännas konstigt att lämna det hemma på något sätt. Dessutom gäller det tydligen som entrébiljett på diverse håll i staden. Bland annat på Liseberg, i lokaltrafiken och så vidare. Inte dumt. Tar även med Herr B:s nya bebis – en liten kompaktkamera. En ny liten älskling i vårt Canon-belamrade hushåll. I totally love it! Så det blir förhoppningsvis massor av bilder här på bloggen efter helgen.
Snart sitter jag på direkttåget mot Göteborg med ett stort leende på läpparna. So long!
20 maj 2010
Hoppades jag på.
Gick dit för att kolla om de kunde göra något åt mitt knä såhär i sista sekunden innan Göteborgsvarvet på lördag. Hon tittade på det, konstaterade att jag har en förminskad rörlighet i höger höft vilket har lett till en överbelastning på den sidan. Antagligen för att jag har suttit och jobbat i konstiga positioner under långa dagar.
Hon klämde på ömmande punkter (aaaaaaj!) och masserade knät. Knäckte dessutom till ryggen sådär som man har sett att de brukar göra. Fick tips på stretchövningar att göra hemma. Hon sa att det är en övergående grej, men att det kan bli svårt för det att bli bra till på lördag.
Skulle testa att springa i dag. Gick sådär. Efter dryga två kilometer kände jag knät igen. Men packar ändå ner träningskläder för att prova igen i morgon, just in case. Men nu är det 95 procent säkert – jag springer inte på lördag.
Extremt deppigt. Men. Jag får helt enkelt sätta upp nya mål. Funderar på midnattsloppet 10 km, Hässelbyloppet 10 km och kanske Lidingöloppet 30 km. Men vi får se. Just nu ligger fokus på att få ett friskt knä igen.
17 maj 2010
Det finns en mycket stor risk att jag inte kommer till start i Göteborgsvarvet på lördag.
Var ute och skulle springa ett lugnt pass i dag. Har ju haft känningar i knät i en dryg vecka, så förväntade mig inga stordåd – tvärtom. Vädret var fint och allt var underbart. MEN. Det där jävla knät! Fick känningar efter typ 100 meter. Inget allvarligt, men känner att ju mer jag springer ju mer känns det. Skulle jag dra på för fullt skulle det inte bli nådigt.
Så JÄVLA trist. Ni får ursäkta min vokabulär just nu. Har ju sett fram emot det här så länge. Sprungit i snöblask, snålblåst och regn. Och nu när det äntligen är barmark och behahligt ute – ja då går knät och saggar ihop! Så jäkla typiskt.
Dessutom beror det inte på felträning, vad jag vet, utan att jag har suttit konstigt vid datorn. Jag i ett nötskal. När jag ställde mig upp efter några timmars videoredigering kände jag hur knät liksom smärtade i vissa vinklar. Inte. Bra. Alls.
ÅÅÅÅÅHhhhhhhhh!
