Jag har haft två sköna veckor på Tobago. Här kommer lite glimtar från resan.
På morgnarna vaknade vi i av solen. Åt frukost på balkongen.
Sen gick vi ner till stranden. Där var det allt som oftast folktomt, sånär som på några fiskare och några få badare.
Ja, och så krabbor då förstås. Här har Herr B fått syn på någon liten gynnare.
Det kunde också vara några som lirade fotboll eller cricket. Trinidad och Tobago är en gammal brittisk koloni – och det märktes.
Ibland käkade vi lunch i byn.
Men allt som oftast lagade vi något där vi bodde.
Precis utanför dörren fanns en fin trädgård med massor av blommor och fruktträd.
Trädgården lockade till sig alla möjliga fåglar. Allt från hönor (som ni ser här) till kolibris och papegojor.
En dag åkte vi ut på en tur med en regnskogs- och fågelguide. Den började vid en utsiktsplats där vi såg ut över Englishman’s Bay.
Sen åkte vi vidare till öns naturreservat där det bara är regnskog. Det regnade lite, men det var ändå varmt i luften. Som alltid.
Vår guide William pratade engagerat om regnskogens alla djur och fåglar.
På marken var det lerigt och dant, nästan som vilken svensk skog som helst.
Vandringsleden vi följde hade tidigare varit huvudvägen genom reservatet.
Bambu hade planterats för att stabilisera vägen under de kraftiga tropiska regnskurarna.
Bambu växer tydligen väldigt snabbt. Flera meter på några veckor. De här var säkert tio meter höga.
Vi såg flera olika sorters fågelbon.
Finfin förmiddag. Regnskog alltså, vilken grej.
Jag fick en ny hobby: fågelmatning! Varje morgon hoppade jag upp för att toppa fågellådan med godsaker.
Om man till exempel la i papaya kunde man få besök av en ovanligt stor krabat.
Nämligen en så kallad Mot Mot, som också går under namnet ”king of the forest”. Man kan ju förstå varför.
En morgon blev det frukost på Cheno’s coffee shop.
Förutom ägg och bacon åt vi en orimligt god ”coconout bake”. Typ som scones med cocossmak.
Vissa var nyfikna på vår frukost. Ville nog gärna ha en bit.
Byn hade en egen skola, hårt bevakad av vakter. Och en fin mur.
I byn växte massor av frukter. Avocados, mangos och bananer.
Nere vid stranden fanns en liten restaurang med fin utsikt över bukten.
Där kunde man sitta i skuggan under stora mandelträd och titta ut över stranden.
Och ta en kopp kaffe. Eller två.
Fina fisken var det.
På kvällarna spelades reggae eller soca. Alltid på högsta volym.
Två dagar hyrde vi bil, vänstertrafiken till trots.
Det var ett bra sätt att se lite mer av ön. Vägarna var ganska spännande i sig.
Vi gjorde ett besök på öns största vattenfall Argyle falls.
Där kunde man bada ostört mitt i regnskogen. Kändes dock som att något farligt djur skulle komma och bita en i stortån när som helst.
Vi tog också bilen till öns mest välbesökta (och därmed mest turistiga) strand, Pigeon point.
Men till vår stora förvåning var det inte särskilt många turister där.
Vi tog en plats i skuggan under en palm.
Kände Robinsonvibbarna.
Drack kokosnötsvatten. Smakade… inte något särskilt. Men gott ändå.
Sen åkte vi tillbaka till Castara. Herr B var glad.
Jag fick ro till att bara ligga och läsa en hel eftermiddag.
Herr B spelade mobilspel.
Vi turades om att slappa i hängmattan.
Men det bästa var nog ändå kvällsdoppen på den folktomma stranden.
Att bada i det ljumma vattnet och sedan bara sitta och titta på solnedgången och lyssna på vågorna. Fint.
Ja, ni ser ju.
Allt som allt en riktigt fin resa.
Fem bra saker med Tobago:
- Djurlivet. Har sett alla möjliga tropiska fiskar och fåglar plus massor av ödlor, geckos, grodor och krabbor. Såg till och med en manta när jag snorklade. Och en stor pelikan som satt på en sten en meter ifrån mig!
- Avskildheten. Här kan man simma ostört vid diverse vackra stränder.
- Havet. Härlig temperatur, lagom salt. Helt kristallklart. Fin botten. Ja, inget att klaga på egentligen.
- Regnskogen. En stor del av ön är naturreservat sedan många år tillbaka.
- Alla färska råvaror. Åt fisk som var fångad i byn samma dag, mango som vi plockade i trädgården, och getkött från en get som bott i byn. Allt väldigt gott!
