I midsommarhelgen var det kallt och mulet. Då jobbade jag. Men dagarna efter denna fallos-symbolernas högtid var jag ledig. Då var det passande nog fint väder vilket betydde: badpremiär på Ribban!
Trots det fina vädret blev det aldrig något premiärdopp för min del. Jag trivdes bra i solstolen där det fläktade sådär alldeles lagom. Har visst gått och blivit tant, men jag gillart!
Ps. Bilderna är gjorda med min nya favoritapp Halftone. Mycket trevlig.
Under Malmö, personligt, prylar
Det är bråda tider. Mycket som ska fixas och ordnas här i lägenheten. Men jag försöker att tänka på allt vi faktiskt redan har gjort också. Titta här, till exempel. Allt vårt porslin är uppe på hyllorna. Älskar tekannan!
Vinylspelaren är installerad och har fått en hedersplats i vardagsrummet. Jag hade helt glömt bort hur trevligt det är att lyssna på musik the good old way. Och kanske framför allt – med ordentliga högtalare. Mums.
Jag har också hittat alla mina gamla fotoalbum fullproppade med minnen från forna äventyr. Här åker jag snowboard i Chamonix under min aupair-tid. Pudersnö + strålande sol är aldrig fel.
Och så är det ju det här med att dricka kaffe ur sin egen kopp. Det är trevligt. Särskilt när kopparna är så här fina (tack farmor!).
Jorå. Långsamt, långsamt börjar det likna ett hem. Och jag försöker att stilla mig. Andas. Allt kan inte hända på en gång. Men jag vill, jag vill!
Den här bilden är tagen någon gång i mars. Jag och Herr B var på safari i Årstas ytterområden. På en parkeringsplats hade de dumpat stora snöhögar som äntligen började tyna bort.
Minns ni hur mycket snö det var? Herr B är runt två meter lång. Och ni ser ju snöberget bakom honom. Det är ungefär lika högt. Visserligen ihopskottat, men ändå.
Kan inte säga att jag saknar det.
Under personligt
Jag har ju börjat jobba här nere. Den tråkiga biten är att jag måste pendla med tåg en bra bit. Ända till Helsingborg.
Den roliga biten är att de har gott kaffe. Och fina muggar med spexiga ord på.
Närå. Det är ju kul att jag får jobba med webb också. På Helsingborgs Dagblad, närmare bestämt.
Ps. I detta nu sitter jag alltså på tåget på väg till jobbet. Hi-tec, right?
Under jobb, personligt
Tidigt, tidigt en torsdagsmorgon i maj bar det äntligen av från Småland till Malmö. Far satt vid rodret, frivillig flyttkarl dagen till ära. Jag var övertaggad (läs övertrött).
Hann inte ta så många bilder eftersom denna dag blev otroligt lång och händelserik, så inte ens jag hann dokumentera. Men här är i alla fall nästan alla våra flyttlådor i nya vardagsrummet. Ser ju inte mycket ut för världen nu, men…
Och här är en liten snabbtitt på vårt nya arbetsrum (ja, det är alltså en trea!). 60-talsbyrån är på plats, och buddhastatyn. Och Herr B:s kaktus…erhmm…
Svärmor visade var skåpet skulle stå och bjöd på finbubbel mitt i flyttstöket. Uppskattades mycket!
Och jag menar. Titta här vad fint! Efter tre års Stockholmsmisär med skumma andrahandsboenden – äntligen en egen lägenhet. Med våra namn på dörren. Fint.
Snipp snapp snut så var denna flytt slut. Ja, förutom att vi nu är i akut behov av diverse möbler. Men det är en annan historia.
Under bostad, Malmö, personligt
Det här är ”andra huset”. Ja, vi brukar kalla det så. Det är ett tomt hus som står hemma på gården i Småland. Eller nja… helt tomt har det ju inte varit förstås.
Alla de här prylarna har ju stått där i tre års tid, ungefär.
Men nu var det äntligen dags att gå igenom det.
En styck spegel upphittad.
Och detta snygga (?) skärp.
Ett par rejäla platå-pjuck som antagligen kan spåras till min Spice Girls-period.
Och när huset började tömmas på prylar så upptäckte jag detta fina skåp i ek. Jag ville gärna ta med det till Skåne, Herr B var mer tveksam.
Inuti ekskåpet fanns ännu mer prylar. Bland annat denna rävboa. Den var jag dock säker på att jag inte ville ha med mig.
Efter en rejäl gallring var det dags att lasta släpet en andra gång.
Nu är det nämligen hög tid att åka vidare till Malmö.
Fortsättning följer…
Under bostad, fina saker, Malmö, Småland
Nu har vi bott i Malmö i några dagar, och det är himlans fint. Det har varit högsommarvärme vilket = avslappnade uteserveringar, löprunda vid havet, ja och en himlans massa flyttstök. Men vi tar det från början…
Här står flyttkartongerna i Årsta, Stockholm. Halvfulla, workin’ progress.
Här är två kompisar, tillika våra enda personliga prylar i andrahandslägenheten. I princip.
Sådärja. Nu börjar det likna något. Bananlådor kan man alltid lita på!
Och här är en glad Herr B. Äntligen bär det av!
Här kommer vår flytthjälp med släp.
Lägenheten är tom och det är dags att säga hej då till Stockholm.
På vägen stannar vi och käkar på en skum vägkrog.
Herr B är nöjd ändå.
Och sen drar vi vidare – mot Småland!
Fortsättning följer…
Under bostad, Malmö, personligt
Nu har bilderna från varvet kommit upp på Marathonfoto. Inte de mest smickrande bilderna på mig precis, haha. Den vita tröjan som följde med startgruppen välgörenhet var inte direkt den mest smickrande heller, så jag skyller på den. Och mitt fighting face. De här bilderna är ju faktiskt tagna precis i sluttampen av loppet. Bara vilja kvar i princip.
Nåväl. Herr B säger i alla fall att jag ser proffsig ut. Och lite tysk (hmm…?!). På tal om det. Herr B sprang faktiskt maraton samma helg i Köpenhamn. Här kan man se honom gå i mål (den häftige killen i blått linne till höger i bild).
Hittade också kul statistik från sajten resultatjakt. Jag passerade alltså över 1 000 löpare. Ganska mycket ändå.
Ps. I morgon flyttar vi. Allt ligger nerpackat i flyttlådor. Men det blir en mellanlandning i Småland innan vi når Skåne. Nu händer det!
Göteborgsvarvet 2011
| Totaltid: | 02:03:26 |
| Pos män & kvinnor: | 25893 |
| Pos vid 20 km: | 26113 |
| Pos vid 15 km: | 27607 |
| Pos vid 10 km: | 28800 |
| Pos vid 5 km: | 28827 |
| Starttid: | 14:50:00 |
| Passerade: | 1432 löpare |
| Passerad av: | 334 löpare |
| Medeltempo: | 05:51 min/km |
| Pos i grupp Välgörenhet: | 1025 / 2011 |
| Medeltid grupp Välgörenhet: | 02:06:10 |
| Medelålder grup Välgörenhet: | 38 år |
| Pos född 84: | 699 / 1090 |
| Medeltid född 84: | 01:58:37 |
| Pos i Årsta: | 23 / 41 |
| Medeltid klubb Årsta: | 02:03:05 |
| Medelålder klubb Årsta: | 34 år |
Under löpning
Nu är det bara några få dagar kvar till flytt (lasset går på lördag morgon). Bananlådorna står redo och vi har redan börjat packa så smått.
Många har blivit väldigt förvånade när jag har berättat om vår flytt. De har undrat varför, vad vi ska göra där nere och så vidare. Och jag kan delvis förstå det. Vanligast är väl att man stannar i Stockholm när man väl har flyttat hit. Om man inte får ett jobb någon annanstans. Men vi gjorde lite tvärtom. Vi kastade oss ut. Bestämde oss för att flytta, så fick det andra helt enkelt lösa sig.
Så. Varför flyttar vi då? Jo, för att vi helt enkelt inte vill bo i Stockholm. Vi längtar båda söderut. Herr B till sitt Malmö och jag till mitt Småland. Malmö är så mycket närmre många av våra nära och kära, och ska vi fastna någonstans så är det i alla fall inte här i Stockholm. Därför kände vi att vi ville ta chansen att flytta när vi ändå inte hade så mycket som höll oss kvar här.
Dessutom gillar jag att Malmö känns mer avslappnat än Stockholm, det är mindre vilket gör att det är lätt att ta sig runt till fots eller med cykel. Det är billigare att leva där, och det är lättare att få tag på boende. Dessutom finns ju storstadspulsen i Köpenhamn och Berlin bara en kort tågresa bort.
Det här har verkligen känts rätt ända sedan vi tog beslutet för några månader sedan. Det ska bli riktigt skönt med en nystart. Framför allt ser jag fram emot att få gå in i en helt tom lägenhet som bara är vår. Längtar riktigt mycket!
Malmö – here we come!
Ps. Här är lite bilder från mitt senaste besök i min nya stad.
Ps2. Kommer givetvis sakna Stockholm en del också. Har ju trots allt bott här i totalt fyra år. Här har jag listat mina favoritplatser i Stockholm.
Under bostad, Malmö, personligt
Två nöjda löpare efter varvet. Sara (till vänster) slog sitt PB och gick i mål på 01:46:40. Jag sprang min första halvmara någonsin på en tid som var bättre än jag hade vågat hoppas på.
Jag klarade det! Helt otroligt. Jag kom i mål. Okej, det gjorde ju runt 40.000 andra också, men vafan. Förra året skadade jag ju mig två veckor före varvet och kom aldrig till start. Men i år då kom jag minsann runt och på en bättre tid än jag hade vågat hoppas på med tanke på en ganska blygsam träningsmängd.
Mitt första Göteborgsvarv – den långa versionen
En timme före start: Jag hade lite svårt att hitta till min startgrupp (välgörenhet) eftersom det var så otroligt mycket folk och väldigt svårt att komma fram vilket gjorde mig lite stressad. Men till sist dök det upp andra med välgörenhetströjor på sig, så det var ju egentligen inga problem alls. Typisk grej jag nojar ut på när jag är nervös!
En kvart före start: Jag står i min startgrupp och känner peppen men börjar känna mig lite smått kissnödig. Närmsta bajamaja är en bra bit bort och det är en rejäl kö också. Tänker att det nog bara är nervositeten som spökar och försöker sluta tänka på det.
Fem minuter före start: Blir allt mer kissnödig. Dammit! Nu är det ju alldeles för sent att göra något åt det. Bara att fokusera på uppgiften. Andas. Skippade också uppvärmningen eftersom jag hade alldeles för dålig koll på klockan (orutinerat, jag vet!). Men jag var lite för rädd för att missa starten så jag försökte jogga lite på stället.
Själva loppet: Starten var lite märklig för min del. Vi stod i startfållan och plötsligt började alla bara springa. Jag hörde ingen knall, ingenting. Och jag visste knappt när jag skulle dra igång min klocka. Plötsligt var vi bara igång Så det blev ett litet antiklimax, men men.
Den känslan försvann snabbt och jag kände till min stora glädje att kilometer 1, 2 och 3 bara flög i väg. Det var som att jag lyftes fram av publiken. Jag tänkte över huvud taget inte på att jag sprang, så det var riktigt härligt. Höll lite koll på klockan för att inte rusa alldeles för snabbt. Ville inte riskera att ta ut mig på slutet.
Det var riktigt spännande att springa på och se alla överraskningar längs med vägen. Det var band som spelade, knasiga personer i publiken som försökte lura på oss öl, medlöpare som var på gott humör och så vidare. Kände mig fortfarande lite kissnödig vilket störde något, men men. Bara att springa på.
Snart kom jag upp på första bron, som var riktigt stor. Den var riktigt maffigt att springa på och jag är ju van vid broar eftersom jag har sprungit Årstaviken runt massor av gånger nu i vår (där det är två broar). Så jag sprang i omkörningsfilen i stort sett hela tiden, även uppför vilket jag inte trodde på förhand.
Sen flöt det på rätt bra och jag kom till slut in på andra bron. Även där blev jag förvånad att jag hade krafter att springa på rätt bra uppför. Och utförslöpningen kom ju som en belöning efteråt. Riktigt härligt! Jag gillar varierade bansträckningar. Det håller motivationen uppe.
Eftersom jag startade i startgruppen välgörenhet (som startade mellan startgrupp 9 och 10) så var jag nog snabbare än många andra i den gruppen och fick därför sicksacka mig fram ganska mycket. Samtidigt tyckte jag det var väldigt skönt att få springa om andra i stället för att själv bli omsprungen. Då kände jag mig snabb. Så det jämnade nog ut sig tror jag. Dessutom tog det bort en del av pressen, så det passade mig alldeles utmärkt.
Min första egentliga dipp kom vid ungefär 15 kilometer när jag nådde uppförsbacken på avenyn. Då kändes det riktigt segt. Långt kvar och så var det väldigt trångt också.
När jag nådde 18 kilometer var det fortfarande segt, men jag kände mig ändå fräsch på något konstigt sätt. Då bestämde jag mig för att försöka öka fram till mål. Precis när jag la in fartökningen så var det en snubbe i publiken som måste ha sett min satsning och skrek: ”Kom igen nu tjejen!” och sträckte ut handen för att göra high-five i farten. Det blev en perfekt high five som smällde till rejält och jag fick massor av energi. Så tack för den, vem du nu var! Publiken var överlag helt fantastisk, verkligen. Är helt imponerad!
Precis efter det sprang jag förbi min lilla fanclub bestående av min mamma och hennes man Stefan som hejade på mig rejält. Då insåg jag att jag faktiskt skulle orka hela vägen, och med en hyfsad tid också.
Kunde dock inte hålla fartökningen hela vägen in i mål, kändes tungt och det var väldigt mycket folk i vägen när banan smalnade av mot slutet. Dessutom tittade jag på klockan och när det var 19 kilometer kvar tänkte jag ”bara en kilometer kvar”. Men det var det ju inte. Vem har kommit på att ett halvmaraton ska vara 21 kilometer? Grr…
Hur som helst. Sprang på och kom till slut in på upploppet inne på arenan. Då fick jag helt plötsligt massor med kraft och spurtade i runt 03:00-tempo. Hade nog mer kraft kvar än jag anade. Attans!
Jag hade tre mål med loppet: 1. Ta mig runt. 2. Avsluta starkt och få en positiv känsla av loppet. 3. Komma in under 2:05 (dvs hålla 06:00-tempo per kilometer). Och jag lyckades med alla tre, så det får jag vara väldigt nöjd med.
Framför allt är jag nöjd med att jag sprang utan att sätta någon press på mig själv, och bara njöt av stunden. Det var min första halvmara och det kändes viktigare att få en positiv minnesbild än att kämpa ihjäl mig på grund av allt för snäva tidsmål. Så… ja, allt som allt ett riktigt bra lopp! Runner’s high!
Här är tabellen med alla tider.
| Split | Time of day | Time | Diff | Min/km | Km/h | Place |
| 5K | 15:20:33 | 00:29:00 | 29:00 | 05:48 | 10.35 | 6172 |
| 10K | 15:49:37 | 00:58:04 | 29:04 | 05:49 | 10.32 | 6178 |
| 15K | 16:19:02 | 01:27:29 | 29:25 | 05:54 | 10.20 | 5772 |
| 20K | 16:48:55 | 01:57:22 | 29:53 | 05:59 | 10.04 | 5379 |
| Finish | 16:54:59 | 02:03:26 | 06:04 | 05:32 | 10.85 | 5326 |
Under löpning
|
