Det är så otroligt tragiskt, på så många nivåer att jag inte ens orkar rabbla det. Det mesta har redan sagts.

När jag ser tv-bilderna från Jönköping och Kinnarps Arena så känns det bara så himla nära allting. Jag har ju varit där, massor av gånger. Hejat på och gnagt av naglarna av nervositet. Liv har alltid varit det stora dragplåstret. Det där lilla extra, liksom. Allas favorit.

Det är svårt att beskriva hur viktig Stefan Liv har varit för HV, ja för hela Jönköping (och övriga Småland också vågar jag nästan påstå). Ta bara slutspelet 2004. HV spelade mot Färjestad, mina personliga favoritmotståndare. HV hade då bara vunnit SM-guld en gång tidigare, 1995 (det är en historia i sig för övrigt). Stefan Liv höll alltså nollan fyra gånger under den finalserien. Och under ganska spektakulära omständigheter också.

I köket hemma i Småland finns en bild på Stefan Liv uppsatt på anslagstavlan. Bara sådär. Inga konstigheter. Och jag tror inte vi är ensamma om man säger så. Man skulle nästan kunna säga att Liv är för HV och Småland vad Zlatan är för Malmö. En förebild. En symbol för något positivt.  En hjälte om man så vill.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva något.

Ps. Hittade det här klippet på Youtube med lite bilder från hans karriär. Sorgligt, men ändå lite fint. Så himla många fina minnen jag har från hockeyn som jag nästan hade glömt. 

Det har varit ett märkligt VM tycker jag. På många sätt. Det har inte lockat mig lika mycket som det brukar. Jag vill inte tro att det beror på att Sverige inte är med, men jag antar att det påverkar mig mer än vad jag kanske hade hoppats. Hur sm helst så har det har liksom inte gripit tag i mig.

Visst har det funnits stunder. Som när Ghana gjorde en riktigt bra match mot Uruguay, hade värsta målchansen och en Uruguayspelare räddar bollen med handen, på mållinjen. Det är slutminuter. Blåst för straff. Men - Ghana missar och Uruguay vinner. Där kunde VM har tänt till på riktigt. Men det gjorde det inte.

Tyskland var en annan sån grej. De mötte England i en åttondelsfinal. Då plockade de fram sitt bästa skönlir och körde över England totalt. Gjorde en massa sköna mål. Då började jag hålla på Tyskland. Men Tyskland höll inte. De började tråkspela. Igen.

Semifinalen mellan dem och Spanien var ett riktigt sömnpiller. Det hettade liksom aldrig till. Bronsmatchen var okej. Men jag höll ändå lite på Uruguay. Man måste gilla en underdog.

Nu återstår det att se om finalen kan rycka upp detta VM. Plocka fram den riktiga spänningen. Den riktiga dramatiken. Eller om det helt enkelt är ett mellanmjölks-VM. Ett VM som vi kommer att minnas endast som ett VM där en bläckfisk överlistade alla mänskliga fotbollsexperter. Ett VM där domarna kom att stå i centrum mer än någonsin. Men spelmässigt – lite mellanmjölkigt.

Bild från HV71.se.

Det här, mina vänner, känns riktigt skönt.

Jag har följt hela finalserien med stor spänning. Djurgården- Hv var min drömfinal på förhand, och vilken final det blev till slut! Helt otroligt spännande. Som Liv sa efter matchen: ”De kan lika gärna dela ut två guldmedaljer…”.

Davidsson, Thörnberg, Liv, Petrasek, Laine, Voultilainen… frågan är när HV någonsin kommer ha ett sånt här bra lag igen. Men vem vet? Det lovar gott. Den unge Värnamokillen Tedenby har ju varit riktigt bra under slutspelet. Och det ska inte underskattas. Det är ju det som har tagit HV så långt tror jag. De egna talangerna. Produkterna, som man säger i sportsammanhang. Det finns så många spelare som verkligen har hjärta för klubben. Det gör skillnad.

Nu – off for work.

Är så impad av Norberg och laget. Ta OS-guld inte bara en utan två gånger. Och i curlingens hemstad, mot Kanada. Vilka nerver.

Åh. Nu kommer jag sova gott.

Curling är ett sådant exempel på en sport som lever upp vid OS. Det blev ju väldigt populärt i Sverige efter Turin, då Anette Norberg och hennes lag gick och vann guldet. I kväll kan det hända igen. Men det blir svårt. I Kanada är curling tydligen den näst populäraste sporten efter ishockey. Det förstår man när man ser blogginlägg som det här. Hela Kanada kommer att titta. Men jag kommer minsann heja på lag Anette här hemma från soffan. Vi vill ju se guldkyssen igen!

Jag kommer framför allt att följa skidskyttet, damernas utförsåkning, dam- och herrhockeyn, konståkning och snowboard. Kanske lite Curling också. Kommer absolut inte att följa skeleton eller rodel. Känns ungefär som VM i pulkaåkning. Men men. Det ska ju finnas något för alla, eller nåt.

Redan i kväll är det dags för skidskytte 22.00. Vad ska hända med det sociala livet dessa veckor, kan man undra. För att inte tala om frilansandet. Hmm. Kanske vore passande att ta sportlov?